Jag har sett denna tendens i utländska bloggar. Varför tror inte bloggare att upphovsrätten gäller dem? Efter vad jag förstår så får man bara citera en liten del av ett upphovrättsskyddat verk.
Varför tycker då “The Belgravia Dispatch”:http://www.belgraviadispatch.com/ att han får återge majoriteten av en New York Times artikel på sin blogg:
THE BELGRAVIA DISPATCH: Was Yushchenko Poisoned?
*Update:* Min kommentar till MK blev ganska lång och utvecklade mina tankar i inlägget så jag uppdaterar själva postningen istället. (så kommer den med i RSS-filerna med):
Jag håller med om att det är ett problem att framför allt tidningar är notoriskt dåliga på att bevara länkar till äldre material. De ändrar konstant sina URL:er.
Det ändrar dock inte det faktum att man begår upphovsrättsbrott när man citerar så mycket. Bloggare som oftast är väldigt medvetna om upphovsrättsprinciperna och ofta har gjort ett medvetet val och har en creative common licens på sin blogg, har ingen som helst förståelse för att andra har mer restriktiva användningsrätter. De verkar tycka att så länge som man uppger källan så kan man citera hur mycket som helst. Flera verkar tro att alla tidningar har en creative common licens.
Ett litet hypotetiskt fall:
Om någon citerar en hel artikel från NYT i ett blogginlägg och publicerar sin blogg med en linkande licens som “jag har.”:http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.0/ Har jag då rätt att använda NYTs artikel så länge det inte är komersiellt och jag anger min källa?
Sen tycker jag det är lite tråkigt som vissa bloggare gör när de bara citerar hela artiklar rakt av bara för att de råkar tycka att artikeln har rätt och sedan inte gör något själv i form av bearbetning eller kommentarer till den. Då tycker jag verkligen att man friåker på någon annans arbete.
Jag tycker att man skall ta ut det viktigaste i artikeln, citera det, kanske ge några kommentarer och länka till artikeln. Då kan jag gå vidare och läsa artikeln om jag blir intresserad. Då har man även tillfört något genom att destillera informationen och kanske kommenterat den.
Det är så jag försöker göra.
Det finns något som kallas “linkrot”. Se tex http://www.j-bradford-delong.net/movable_type/archives/001401.html
“The first lesson is that linkrot is incredibly rapid. The second lesson is that it thus becomes critically important not just to link but to quote–and to quote extensively. The third lesson is that not even fear, surprise, and ruthless efficiency can defeat linkrot. If you want your links to be worth anything in two, three, or five years, download *all* the pages you’re linking to to your hard disk.”