Just another WordPress site
Dags för den återkommande “Detta går ju inte, bloggen är sorgligt eftersatt”-inlägget
Som vanligt hoppas jag att det verkligen händer denna gång. Det känns dock lite annorlunda. Det är inte så kul att dela på facebook längre och twitter (@jbergenudd) har jag aldrig kommit in i… Så jag ger det ett nytt försök.
Source: Take Care of Your Blog
Alfa Bravo har skrivit två bra artiklar om vad man ska tänka på när man arrangerar och presenterar på konferenser
via Alfa Bravo.
Peter Englunds blogg är en av de mest intressanta jag har bland mina prenumerationer i Google Reader. Han skriver mycket bra om sina funderingar om världen, sitt liv och sitt skrivande. Om allt från de stora frågorna till det triviala. Rekommenderas!
Nu har han och hans familj varit insnöade och utan ström:
Gillade slutklämmen:
Jag somnade i 1600-talet, och vaknade i moderniteten, den hälsosamma, den trygga, den varma, den – fula
Detta är ett test för att se om det går att posta ett inlägg från min IM-klient
Seth’s Blog: “I don’t feel like playing tonight”
Grejen är väl att om man har “en special” så skall den verkligen var speciell, inte ett sätt att sälja mer.
Jag känner också att när det gäller saker som är värt något så känner jag mig hemma på den vänstra sidan av diagrammet. Jag köper hellre en skjorta (utan synligt varumärke) från Jermyn street på postorder där jag vet att skjortans kvalitet är det viktigaste för Pink eller Coles än att jag köper en skjorta från Boss eller Armani där det viktigaste verkar vara att den skall passa in i deras varumärke. För dem är det inte viktigt att sälja en specifik vara, de säljer ett varumärke och en livsstil. Passar det med en cigarettändare i varumärkesportföljen så kommer Armani att köpa in en och sätta sitt märke på den. (jag skrev, helt ärligt, “så kommer Armani att tillverka en”) Det är ju inte så att Boss och Armani gör fel, de gör det som funkar i dagens ekonomi. Det är bara så att jag värderar kärlek till varan man säljer mer.
Men jag motsäger mig själv ibland. Till exempel gillar jag Ralph Laurens pikétröjor. Fast det är inte för den lilla polospelaren på bröstet. De gör helt enkelt riktigt bra tröjor som håller formen och åldras snyggt.
Jag fick en piké från Boomerang i julas och den håller lika hög kvalitet, om inte högre. Fast om det finns någon piké i lika hög kvalitet utan märke så köper jag hellre den.
Guy Kawasaki har skrivit ett inlägg om att vara hövlig.
Många bra tankar:
Huvudtesen är att fastän du mest är respektfull och uppmärksam mot personer med fina titlar och makt så kanske det är så att det är mer användbart att göra det mot personer utan stora titlar.
*1. Understand the dynamic.*
Förstå att det kan vara bra att vara snäll mot den person som har makten att utföra det du vill få gjort, i vilken position den personen än sitter.
*2. Understand their needs.*
Förstå att de också vill göra ett bra jobb och de kan ha bra och dåliga dagar, precis som du.
*3. Be important.*
Om du vill bli behandlad som en viktig kund så måste du vara en viktig kund. Bli stamgäst på ett fåtal restaranger, lär känna en av handlarna på torget, flyg med ett flygbolag (eller inom en samarbetsorganisation)
*4. Make them smile.*
Det är bättre att vara vänlig än att vara sur/arg om man vill få som man vill.
*5. Don’t try to buy your way in.*
Förolämpa ingen med att tro att du är viktig för att du har resurser.
*6. But do express your gratitude on the way out.*
Men det är alltid effektivt att visa sin uppskattning efteråt, helt opåkallat.
*7. Never complain.*
Det är sällan effektivt att klaga högre upp i kedjan. Ett undantag är om personen du talar med uppenbarligen gör fel eller är inkompetent.
*8. Rack up the karmic points.*
Gör gott så kommer gott tillbaka till dig. Och du – du måste alltid ligga på plus innan du kan få tillbaka
*9. Accept what cannot be changed.*
Ibland blir du besviken och det finns inget att göra. Förutsätt att de flesta människor du träffar inte är ute efter dig.