Seth’s Blog: “I don’t feel like playing tonight”
Grejen är väl att om man har “en special” så skall den verkligen var speciell, inte ett sätt att sälja mer.
Jag känner också att när det gäller saker som är värt något så känner jag mig hemma på den vänstra sidan av diagrammet. Jag köper hellre en skjorta (utan synligt varumärke) från Jermyn street på postorder där jag vet att skjortans kvalitet är det viktigaste för Pink eller Coles än att jag köper en skjorta från Boss eller Armani där det viktigaste verkar vara att den skall passa in i deras varumärke. För dem är det inte viktigt att sälja en specifik vara, de säljer ett varumärke och en livsstil. Passar det med en cigarettändare i varumärkesportföljen så kommer Armani att köpa in en och sätta sitt märke på den. (jag skrev, helt ärligt, “så kommer Armani att tillverka en”) Det är ju inte så att Boss och Armani gör fel, de gör det som funkar i dagens ekonomi. Det är bara så att jag värderar kärlek till varan man säljer mer.
Men jag motsäger mig själv ibland. Till exempel gillar jag Ralph Laurens pikétröjor. Fast det är inte för den lilla polospelaren på bröstet. De gör helt enkelt riktigt bra tröjor som håller formen och åldras snyggt.
Jag fick en piké från Boomerang i julas och den håller lika hög kvalitet, om inte högre. Fast om det finns någon piké i lika hög kvalitet utan märke så köper jag hellre den.