Christian Gergils, vinnare av Farmen: Skärgård, har skrivit på Svenska Dagbladet: SvD: Farmen skildrar välfärdsstatens undergång
Dokusåpan visar verkligheten, däri tror jag styrkan ligger. En delvis styrd och regisserad verklighet, men med verkliga människor som reagerar och agerar med sina faktiska värderingar, åsikter och personligheter.
Med Farmen lyckas TV4 visa hur stora delar av en grupp ligger och latar sig (mer bestämt: lägger sig på bryggan och solar) samtidigt som den gård de är satta att ansvara för snabbt förfaller. En minoritet tvingas arbeta hårt för att djuren trots allt ska skötas, fiskeredskapen vittjas och maten lagas. Men de flitiga mobbas av de lättjefulla, som styr genom ständiga hänvisningar till majoritetens och de högröstades rätt. Kritiker hånas inför gruppen och tystnar (med något undantag).
Han har en poäng, tycker jag.
Men vänta nu… “Dokusåpan visar verkligheten, däri tror jag styrkan ligger.”
Är det verkligen så illa? Nej givetvis inte, för de kretiner som oftast visas upp av kabelkanalerna kan väl ändå inte utgöra ett representativt snitt av sveriges befolkning? Väl? Snälla säg att det inte är så… jag vill ogärna flytta till Nordpolen, eller var man nu skulle ta vägen för att fly…
De är givetvis mer exhibitionistiska en medelsvensson men jag tror ändå att lite av samhället i stort kan vi se i dokusåporna. Programmakarna kan givetvis vrida till allt och visa vad de vill men lite tror jag ändå skiner igenom.
Såporna är en blandning av fantacy och scoutläger för vuxna med pubertetsbekymmer och enligt arten Homo Sapiens Faber Oestermalmis.
En historisk parantes och art som hamnat i ostkupan.
/Dubbelpennan