Svenska eller engelska?

Jag funderar på om jag skall byta språk på bloggen. Jag kommenterar ofta utländska bloggar eftersom det inte finns så många svenska som skriver om arkitektur, stadsbyggnad och liknande. Det blir konstigt med de automatiska trackbacksen eftersom mina svenska inlägg kommer upp på deras bloggar.

Så jag funderar på om jag skall byta helt till engelska eller kanske köra parallellt med svenska och engelska beroende på tillfället.

Vad tycker ni som läser bloggen?

En sån här skulle jag definitivt vilja ha!

Sätt RFID-chip i din plånbok, väska, på din telefon etc. så håller din klocka reda på när du glömmer dem och kommer för långt från dem.

A watch that’s smarter than you?

Hoppas man kan “snooza” alarmet så att man inte behöver släpa med sig allt alltid 🙂

via “Engadget”:http://www.engadget.com/entry/1523187985452732/

Uppdatering:
Engadget skriver idag om en “väska”:http://www.engadget.com/entry/5721506526215716/ som håller reda på dina prylar.

Gapingvoid

Jag har börjat följa en blogg av Hugh Macleod, som jobbar som Creative Director i New York.Han har bl a gjort sig känd för att teckna på baksidan av visitkort. Hans blogg är mycket läsvärd. Ett av de bättre inläggen är: gapingvoid: how to be creative.

En längre verson med förklaringar finns här: how to be creative (long)

Han skriver på ett roligt sätt och många saker känns “ruggigt rätt”:http://www.gapingvoid.com/Moveable_Type/archives/001006.html

I,Robot

Vi var och såg en förhandsvisning av “I,Robot”:http://uk.imdb.com/title/tt0343818/combined igår.

På det hela taget en bra film. Jag hade väldigt låga förväntningar när jag gick in i salongen men det var en trevlig upplevelse.

Jag har inte läst Asimovs bok så jag kan inte säga något om adaptionen.
Det är bra tempo i filmen och Wills dialog är rapp. Storyn funkar och specialeffekterna är väl genomförda. Nuförtiden är det ju nästan bara i TV-filmer som man ser vad som är digitala effekter.

Jag ger filmen 6 av 10

Uppdatering:

Sydsvenskan hade två artiklar om Asimov och filmen I, Robot idag (4/8 -04)

Jag har bara hittat den ena artikeln på nätet där John-Henri Holmberg har läst en nyöversättning av Asimovs Jag, Robot från Natur & Kultur. Filmrecensionen kan jag inte hitta.

Holmbergs recension av boken var intressant. Den gjorde i alla fall att jag kommer att köpa boken.

Till denna Asimovs vision av en värld grundad i det rena förnuftets strävan efter klarhet och framsteg är robotnovellerna i “Jag, robot” en utmärkt och fängslande introduktion.
Före Asimov skildrades de litterära robotarna nästan entydigt antingen med skräck eller medlidande. De antingen strävade att ta makten över världen eller offrade sig ädelt för människor. Asimovs grundläggande bidrag till robotskildringen var att han konstaterade att robotar är maskiner som lyder sin programmering: han förkastade tanken på roboten som både monstrum och tragisk hjälte och framställde dem som ett resultat av teknologiska framsteg. Med den innovationen genomförde han vad man kan kalla en naturvetenskaplig revolution inom science fiction.

“I, Robot”:http://w1.sydsvenskan.se/Article.jsp?article=10090570

När det gäller filmrecensionen så var recensenten tyckte inte alls lika mycket om filmen som jag gjorde. Men så är det ju ibland.

Första mötet med praktisk demokrati

Jag var med i scouterna när jag var liten. 1984 skulle vi åka till ett stort internationellt läger utanför Kivik i skåne. Det låg bredvid godset Torup och kallades därför Torup -84. Inför lägret skulle alla deltagande scoutpatruller välja tre aktiviteter som vi skulle få tillfälle att lära oss mer om under veckan. Det fanns massor att välja mellan, de jag kommer ihåg nu är biodling, smide, byggande av en lerklinad korsvirkesvägg osv. Någon månad innan lägret kommer jag ihåg att vi hade patrullmöte och vi skulle rösta inom patrullen om vad vi ville göra.
Vi var ca 12-14 och det var jämnt mellan killar och tjejer. De flesta av killarna hade diskuterat innan och vi hade kommit fram till vad vi ville. Jag har inte något minne av att det låg speciellt mycket taktik bakom diskussionerna men vi hade i alla fall kommit fram till vad vi ville. När det sedan blev omröstning så vann våra tre förslag eftersom vi röstade som en grupp och tjejerna lade sina röster spridda på fler förslag. Oftast blev det 5 eller 6 röster på ett förslag och 2-3 röster på 2-3 andra. Så när scoutledarna räknade upp förslagen som vunnit så upptäckte de ju att det fanns bara “pojk”-aktiviteter bland de tre aktiviteterna som vunnit.
Då gör ledarna något som jag fortfarande önskar att jag hade haft kunskap att motsätta mig och argumentera emot. Eftersom det blev synd om tjejerna så beslutade ledarna att killarna fick välja två av de demokratiskt framröstade aktiviteterna och sedan skulle den sista aktiviteten väljas av tjejerna. Och så blev det, eftersom det var synd om minoriteten så upphävdes den demokratiska ordningen och ett av besluten togs av minoriteten.
Jag slutade i scouterna efter Torup men det är en annan historia.

Jag vet inte hur jag skall tolka detta. Var det bra att ledarna såg till att alla blev nöjda? Eller hade det varit en bra lektion för tjejerna att de förlorade eftersom de inte hade kompromissat?

En till artikel om “odemokratisk demokrati”:http://www.nyteknik.se/pub/ipsart.asp?art_id=34570

Datorspelsvåld

Jag såg TV4s “dokumentär ” om datorspelsvåld igår.

Flera har bloggat om programmet

* E-handelskammaren skriver i Videovåld? bl a om att ungdomsvåldet har minskat sedan början av 90-talet samtidigt som datorspelsförsäljningen har ökat. Om man då säger att datorspel föder våld måste då visa att minskningen av ungdomsvåld skulle vara ännu större om datorspelen inte hade funnits. En svår uppgift.
* Manne Hultberg skriver i Datorspel skapar inte mördare att programmet har kopplingar till Fair Play som jag inte anser vara opartisk. Det är som att se en dokumentär om djurbehandling producerad av djurens vänner.
* Henrik Torstensson skriver i Datorspel skapar mördare? också om kopplingen till fair play och avslutar: “Sensmoralen är att barn bör inte spela de våldsammaste, barnförbjudna datorspelen, lika lite som de bör utsättas för reklam eller se barnförbjuden film.”
* Kulturdepartementet skickade ut ett pressmeddelande med anledning av debatten innan programmet sändes. Uppdatering 2: Länken till rapporten i pressmeddelandet fungerar inte, försök “här”:http://www.sou.gov.se/valdsskildring/pdf/spelforskning.pdf istället. Tack Feki!

Hela debatten påminner mig om rollspelsdebatten i början på 90-talet. Där Didi Örstedt och Allan Rubin förde hatkampanjer mot bl a spelet Kult och reportrarna körde spelet under näsan på förskräckta småbarnsföräldrar på Stor och liten.

Moralpanik har funnits i alla åldrar. Jag kan tänka mig att det lät ungefär likadant när kvinnor och män började bada tillsammans vid Mölle i början på förra seklet.

Jag var med och jobbade ideellt under den tiden för “riksförbundet som får statsbidrag för att utbilda mördare” (autentiskt kvällstidnings citat) som heter SVEROK, Sveriges Roll och Konfliktspelsförbund.

Det blodigast spelet som visades i programmet heter Postal 2 och sågas i nästan varje recension och spelbolagets enda chans att sälja spel är att det fortsätter att komma artiklar som tar det som exempel på våldsamheter i datorspel. Det hade varit bättre att tiga ihjäl det. I Mannes artikel finns en försäljningslista där sex av tio spel inte har något våld alls (om man inte räknar hockey då)

Appropå hockey, någon reflekterade över hur man kunde samla tusentals ungdomar som huvudsakligen spelar Counter Strike (Ett av dokumentärens exempel på våldsamma spel) på flera LAN-party utan större bråk när man nästan inte kan ha en allsvensk fotbollsmatch utan polisbevakning. Det är inte datorspelen som skapar våldet, det är allting sammantaget. Man kan inte bryta ut en företeelse och använda den som orsak även om det nog är bekvämt som förälder att ha något att skylla på när något skiter sig.
Precis samma sak hände på 80-talet när en mor någonstans i USA anklagade rollspelet Dungeons & Dragons för att ha lett till hennes son till självmord. En kille som hade psykiska problem och mobbades i skolan. Men om man tror på att det var spelens fel så behöver man ju inte rannsaka vad man själv som förälder kan ha gjort fel.

Sen är ju inte allt bra med dataspel. Jag tror att man som barn måste stimuleras på många sätt och för mycket datorspel tror jag inte är nyttigt. Då tror jag mer på läsning, rollspel, kojbygge och snöbollskrig 🙂

Uppdatering: Commemoro skriver kloka saker:

Spel och filmer gör inte automatiskt barn till mördare, däremot kan de nog i vissa fall pusha otrygga individer över gränsen. Det är viktigt att föräldrarna tar sitt ansvar. Jag tror att barn som har en trygg och stabil verklighetsuppfattning klarar av att hantera våldsskildringar i filmer och spel.

Uppdatering 3: Jill kommenterar om “Torill”:http://torillsin.blogspot.com/2004_03_01_torillsin_archive.html#107821918441718663 som skrev om dokumentären någon dag innan den sändes. Hon utgår från ett medieforskningsperspektiv och har skrivit ett intressant inlägg.